top of page

Dagens exposé: Se människan

WP

För ett antal år sedan fanns en vandringsutställning med namnet Ecce Homo, se människan (latin). Utställningen var kontroversiell och debatten gick hög eftersom den handlade om bibelcitat tolkade i modern, och ofta homosexuell, tappning.


Själva uttrycket Ecce homo kommer, lämpligt i dessa påsktider, från Pontus Pilatus som nedlåtande hånade Kristus som trots att han var guds son inte kunde hjälpa sig själv från den grymma korsfästelsen: -Se vilken (ynklig) människa, skulle en fri översättning kanske kunna lyda. Pilatus svarade även Kristus på dennes påstående att han kommit till jorden för att vittna om ’sanningen’ med frågan: -Vad är sanning?’ Dagens inlägg handlar dock inte om religion men dessa citat tjänar som utgångspunkt för en del intressanta reflektioner.


Således, jag vill använda ’se människan’ med en helt annan innebörd. Tyvärr är min användning av uttrycket inte så allmänt självklar i vår kommun som man kan önska. Jag ska berätta varför.


Jag menar att kommunal verksamhet ska utgå från att se varje människa. Att så långt som är rimligt uttolka och understödja varje individs behov genom det kollektiva samhället. Vi är alla olika och har olika förutsättningar, behov och prioriteringar. Samhället är inte en allmän servicecentral men inom kommunal sektor är t ex skolan och omsorgen om våra äldre de största områdena som vi beslutat att finansiera tillsammans. Varje elev lär sig olika. Varje människa har olika stödbehov på ålderns höst.


Ändå försöker vi tillämpa gemensamma upplägg för alla. Samma lektionslängd, samma måltidstider osv. Det står visserligen i lagarna att vi ska möta varje individ men hur är det i praktiken? Det kan nog skilja sig en hel del om man ser till vad som framkommer i undersökningar och intervjuer. Som vi vet varierar ju resultaten i de undersökningar som gjorts.


En relevant fråga är: Varför ger någon ett lågt betyg i en undersökning? Jag menar att det endast delvis är för att ens egna behov inte möts och respekteras. Delvis är det kanske istället känslan att inte bli sedd, och att man inte blir bemött på ett sätt som man kan acceptera. Just det senare är troligen viktigare än att få exakt rätt i sak. Upplever man att politiker och förvaltning arbetar för att lösa just mina behov så kan man acceptera att det inte helt blev som man hade hoppats men känner man ett motstånd att ens lyssna så blir man sannolikt inte nöjd ens om man får det man efterfrågar.


Det var bland annat detta med kundnöjdhet som SAS-chefen Jan Carlzon skrev om i sin bok Riv pyramiderna. Se kunden.


Se människan och sätt henne främst. Skrota alla strukturer som motverkar detta och göm dig t ex inte bakom statistik. Det är därför Waxholmspartiet har gått till val på samma devis. Det handlar alltså inte om att rasera det mesta utan om att byta perspektiv. Se människan. Se medborgaren. Se företagaren. Reducera inte levande väsen till siffror bara. Statistik ska främst användas som ett verktyg för att leta problem och förbättringspotentialer och inte för att visa på förträfflighet. Statistik ska vara beslutsfattarens ’blodhund’ och det är den endast om den formuleras för det ändamålet.


Statistik är ett farligt vapen om det missbrukas. Mark Twain gav i slutet av 1800-talet ett tidigare använt uttryck ny spridning: ”Det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn och statistik”.


I Vaxholm har medborgarundersökningen som SCB gör visat på över 80% missnöje med flera viktiga parametrar i kommunen, såsom insyn och möjlighet att påverka. Tidigare har undersökningen viftats bort eftersom man har haft ’andra undersökningar’ som visar på goda resultat. Detsamma gäller arbetsmiljöundersökningar på vissa skolor. Extremt låga betyg när ett konsultföretag intervjuat och sammanställt situationen men i de egna (enklare) medarbetarenkäterna så blev betygen bra, särskilt när rektorerna själva fick uttolka resultaten. Vilken av undersökningarna för man främst fram tror du?


Vad gäller elever som mår psykiskt dåligt eller som inte har fullständiga betyg för gymnasiet så visar den framhållna statistiken att Vaxholmseleverna har höga betyg och att många efter 4 år har slutfört en gymnasieexamen. Men hela 16% av eleverna på högstadiet har över 20% frånvaro. Och 4% över 50% frånvaro. Och ser man till antalet som med sina fina betyg från Vaxholm klarar gymnasiet på 3 år, vilket är det normala, så ligger vi istället lågt, men vi mäter alltså efter 4 år. Misstanken att vi har glädjebetyg ligger förstås inte långt borta när man lägger till vittnesmål om att våra elever inte alls klarar sig så bra på gymnasiet utan behöver ett extra år. Men det är förstås inte den officiella förklaringen. Det är att så många från Vaxholm tar ett sabbatsår. Ser man till statistiken (!) på antal utbytesstudenter så rasade antalet under Covid men det har inte satt spår i antalet gymnasieexamina. Så hur vet vi vad sanningen är? Det vet vi inte förrän man gräver djupare.


Skolinspektionen gör också undersökningar i hela landet hur det fungerar på högstadierna. Vaxholm ligger på många områden bland de sämsta 10% i landet. Men det är förstås ’inget stort problem’ eftersom svarsfrekvensen endast är 52%. Man har i kommunen ’egna’ undersökningar med högre antal svarande så man behöver nog inte ta den statliga och kvalificerade Skolinspektionens undersökning på för stort allvar. 52%, hur var det nu med statistik-kunskaperna och konfidensintervall? Förvisso gränsfall för statistiskt säkerställt men när utfallet är så enormt tydligt negativt så är den en varningsklocka om hela 52% uttryckt problem. Med teoretiskt 48% supernöjda så blir förstås statistiken bättre totalt men vardagen ändras ju inte alls för de individer som satt låga betyg. Sanningen är att man måste titta bakom statistiken.


Man undrar också hur betygen kan vara så höga med den höga frånvaron? Är de höga betygen kanske påverkade av det socio-ekonomiska läget med många akademikerfamiljer och engagerade föräldrar och inte enbart en följd av bra skolor? Det finns förvisso många frågor trots att viss statistik ”ser bra ut”.


Hur ser det ut med äldrevården? Med företags syn på kommunen? Jo, det finns negativa undersökningar som gjorts ’nationellt’ men som vanligt finns det bättre ’egna’ undersökningar. Allt beror förstås på hur man frågar och hur man tolkar resultat. Inte minst kommunrevisorernas rapport för 2022 med genomgång av de olika verksamheterna kan väcka sådana tankar.


Gemensamt för ovanstående är att statistik alltid riskerar att användas för att visa att man är duktig snarare än ett objektivt mått på en verksamhet. Om man sätter målen så att de flesta blir ’gröna’ och inte ’gula’ eller ’röda’ så blir livet enklare på överordnat plan. Problemen blir ju marginella. Men statistik handlar om totalen, om snittet eller delar av populationen. Och så glömmer man att vara ’blodhund’.


Och då glömmer man människan. Man glömmer individens berättelser och upplevelser och de få procenten ’problem’ drunknar i allt som påskins vara bra.

Är det verkligen det som är samhällets uppgift? Att se till att statistiken ser bra ut även om det innebär total katastrof för de individer som faller utanför mallen. Eller är samhällets roll att bygga strukturer som både bejakar potentialen för den som har det lätt men även hittar anpassade vägar för de som verkligen behöver det?


Samlingsstyret har beslutat att anlita extern hjälp för att borra djupare i det missnöje hos medborgare och företagare som framkommer i vissa undersökningar. Det är bra och nödvändigt -givet att det inte handlar om tillrättalagda frågor och att resultatet blir användbart. Alla politiker vill styra över en framgångsrik kommun och därför måste vi vara lyhörda även för de statistiskt små avvikelserna för det är de som vittnar om vad som ksn bli större problem. De är kanariefågeln i gruvan.


Via kommunens hemsida kan man anmäla intresse för att delta i undersökningen -gör det!

Jag är övertygad om att det finns massor av goda intentioner och engagerade personella resurser i kommunen. Bra lärare, goda vårdgivare mm. Men jag är samtidigt rädd att kommunen strukturellt har blivit för inriktad på att uppfylla rätt ställda statistiska krav och för lite på att möta och omfamna individerna. Statistik är praktiskt och visst är det svårt att möta individer och att mötas person till person, men vem sa att det behöver vara enkelt med kommunal verksamhet?


Vad är då sanningen kring allt detta? Statistik är alltså sällan en sanning i sig men en dörr bakom vilken sanningen kan dölja sig. Statistiken kan med andra ord vara ett bra verktyg för att initiera vidare analys.


Sanningen som upplevelse återfinns inte sällan i betraktarens öga och den är ofta mindre objektiv än vad vi vill tro. Det är en klen tröst för den som har det svårt att veta att den är ”ett undantag” och att statistiken ser bra ut. Sökandet efter sanningen bygger därför på att se människan framför systemet. Vi måste hitta bättre sätt att göra detta.

/Fredrik Ardefors, ordf

Waxholmspartiet

Senaste inlägg

Visa alla

Comentarios


Los comentarios se han desactivado.
bottom of page